Sommaren
20:e Augusti idag. Sommaren har som valigt bara blåst bort fort som attan. Saknar dagarna i tonåren när man tog cykelen och stck ner till ribban och solade hela dagarna vid T-bryggan...sommarjobba gjorde mna ju bara ett par veckor....för inte skulle man jobba bort hela sommaren....man ville ju få en chans att slösa bort alla pengarna i gen :) Mmm..det var härligt....man tog en glass och cyklade hem sent på kvällen igen...duschade och såg sig själv i spegeln...inte brun....inte längre vit.....men däremot röd som en kräfta...hahah.....
Nu har man fyllt 27år, cykla har jag inte gjort sen jag flyttade till england för lite mer än två sen...strand...hmm...inte finns det mkt till en fin strand här inte....den finns, men ligger mer än en timme bort med bilen...o havet kan man inte bada i.....på sommaren regnar det...inte som i Malmö...utan som i England, norra England....om det inte regnar är det gått, mulet...o kvavt...inte kan man få lite sol....jo ett fåtal dagar...men inte på helgen så du får en chans att njuta av den. Visst låter jag som en gnällig tant, men det kan ju bero på att både jag och Jonas kommit att sakna Malmö och Skåne något enormt....vad var det som utlöste det då? Kanske är vi klara med England...eller kan är det så att Sverige är världens bästa land? Eller kanske är svaret enkelt....att vi tillsammans väntar på något underbart!!
Den 10 Juni fick vi veta att jag hade en liten krabat som hade börjat växa inne i min mage.....känns hur sjult som helst att tänka att jag och Jonas ska bli föräldrar, men det är så det är. Vi berättade för våra familjer som lovade att hålla tyst tills den kritiska tiden hade paserat och det gick väl hyfsat bra, även om fler än planerat fick veta ganska så snabbt. Jag mådde aldrig speciellt illa. var väl lite svårt att äta på morronen och när jag väl blev hungrig så var jag rejält hungrig så jag mådde illa av det. De jag led mest av var tröttheten, kunde somna var som helst när som helst och hur som helst.
På ultraljudet i slutet av vecka 11, fick vi sen en liten liten bebbe som sprattalde med armar och ben...det var en obeskrivlig känsla att få det hela bekräftat.....igår var jag hos farbror doktorn som lyssnade på hjärtat och det tickade på snabbt som attan, men det skulle det göra sa hon....Ja det är fortfarande omtumlande när man försöker förstå att man ska bli en mamma och Jonas ska bli en pappa....en helt ny värld väntar på oss, men jag längtar...ska bli så underbart kul!!
Den 22:e September ska vi på nästa möte med lilla bebben på skärmen, kan knappt vänta....ska bli så kul att se hon/han igen...lite större då då :) Kommer då att vara i vecka 21, så nog har hon/han säkert vuxit litte tills dess...
Nu har man fyllt 27år, cykla har jag inte gjort sen jag flyttade till england för lite mer än två sen...strand...hmm...inte finns det mkt till en fin strand här inte....den finns, men ligger mer än en timme bort med bilen...o havet kan man inte bada i.....på sommaren regnar det...inte som i Malmö...utan som i England, norra England....om det inte regnar är det gått, mulet...o kvavt...inte kan man få lite sol....jo ett fåtal dagar...men inte på helgen så du får en chans att njuta av den. Visst låter jag som en gnällig tant, men det kan ju bero på att både jag och Jonas kommit att sakna Malmö och Skåne något enormt....vad var det som utlöste det då? Kanske är vi klara med England...eller kan är det så att Sverige är världens bästa land? Eller kanske är svaret enkelt....att vi tillsammans väntar på något underbart!!
Den 10 Juni fick vi veta att jag hade en liten krabat som hade börjat växa inne i min mage.....känns hur sjult som helst att tänka att jag och Jonas ska bli föräldrar, men det är så det är. Vi berättade för våra familjer som lovade att hålla tyst tills den kritiska tiden hade paserat och det gick väl hyfsat bra, även om fler än planerat fick veta ganska så snabbt. Jag mådde aldrig speciellt illa. var väl lite svårt att äta på morronen och när jag väl blev hungrig så var jag rejält hungrig så jag mådde illa av det. De jag led mest av var tröttheten, kunde somna var som helst när som helst och hur som helst.
På ultraljudet i slutet av vecka 11, fick vi sen en liten liten bebbe som sprattalde med armar och ben...det var en obeskrivlig känsla att få det hela bekräftat.....igår var jag hos farbror doktorn som lyssnade på hjärtat och det tickade på snabbt som attan, men det skulle det göra sa hon....Ja det är fortfarande omtumlande när man försöker förstå att man ska bli en mamma och Jonas ska bli en pappa....en helt ny värld väntar på oss, men jag längtar...ska bli så underbart kul!!
Den 22:e September ska vi på nästa möte med lilla bebben på skärmen, kan knappt vänta....ska bli så kul att se hon/han igen...lite större då då :) Kommer då att vara i vecka 21, så nog har hon/han säkert vuxit litte tills dess...
PUSS PUSS....